5/6/12

Spring feelings


Spring is here! and we're enjoying every second of it, when we have a minute over...which unfortunately is not that often. This image of us sitting in the sun is rare. But still the green world rising outside makes it easier doing the job inside. Right?

We have developed our webshop a little, completing the selection with selected items that we have just fallen in love with and that we recommend for their great design. One of them is Dombo cup by Richard Hutten. This mug has it all, it makes you smile and gives good grip for the child's hand. Kasper's son Ivo has several and uses it every day.

Dombo cup

4/1/12

Skolgård.


När barn får frågan och förtroendet har de mycket att säga om sin skolgårdsmiljö - vad som skulle göra den roligare och bättre. Vi hade workshop för några dagar sedan med en grupp första- och fjärdeklassare, som fick fria händer att planera om sin skolgård. Och vilka resultat! Alltifrån visioner om nya och förbättrade ytor, utveckling av befintliga lekredskap och förslag på konkreta saker som saknas. Något som slog oss är att det är rätt enkla saker som barnen efterfrågar - mer grönska, stänger och enklare klätterställningar, mer färg och varierade ytor. Hanna hade en hel idé på hur man kunde bygga om ett sandlådeskepp så att det gick att klättra i. Att klättra ligger högt i kurs hos barnen. Barn vill röra på sig, varför motarbeta det som sätter grunden för hälsa och välbefinnande genom att dra ner på kvaliteten och storleken på skolgården? Workshopen var en del av ett pilotprojeket, Ada Lab, där vi medverkar, som det går att läsa mer om här.

When children are asked they have much to say about their schoolyard environment - what would make it better and more fun. We had a workshop yesterday with a group of first and fourth graders who got free hands to vision about their school playground. And what results! From visions of new and improved surfaces, development of existing play equipment and proposals for concrete things that are missing. Something that struck us is that it is quite simple things that kids ask for - more greenery, climbing equipment, more colorful and varied surfaces. Hanna had a great idea on how to build a sandbox-ship so that it was possible to climb in. Climbing is a big thing with the kids. Children want to move, why oppose it that sets the foundation for health and wellbeing by reducing the quality and size of the school yard? The workshop was part of a pilot project, Ada Lab, that we are involved in.

8/31/11

This is not an exciting post.

Too many times we stumble upon badly made and unexciting play spaces for children. This is from when I was at Heathrow airport last week. In a corner this little facade emerges, that looks more like an depressive office box than something that children and parents should enjoy. Sorry I couldn't take a photo of the inside, but it wasn't any more exciting than this. It's depressive and makes me a bit furious that children are so often the most overlooked guest category. Give the job to us instead! 

8/1/11

Att läsa för barn

Pedagoger och vuxna som läser för barn gör ett viktig insats. Det är en speciellt att läsa för barn, minst sagt. De lyssnar med hela kroppen, blickarna, inlevelsen, frågorna och inläggen gör att berättandet blir alltifrån ensidig. Och du har totalt fokus och förtroende.

Bild från Svenska Institutet i Paris, lässtund för barn i samband med utställning.

Dream Big designade vi mot detta ändamål. En plats för stora och små att samlas och umgås på, på barnets nivå.

Här är kunskap om språkutveckling med lästipps för olika åldrar. Saknar ni någon bok?

4/13/11

Swedish Love Stories






We're represented at the exhibition Swedish Love Stories in Milan right now. Sadly we're not there...keep telling my self it doesn't matter...but it's not going that well. Dream Bag will have to work all by it self. But it looks quite nice, doesn't it? Nice spread of works.

But our latest edition to our team, Charlotte, who will do her internship at our studio a few months will go to morrow, so she will update us. Hope to see some developments and ideas on the child area as well.

you can see more images at Ewa Kumlins blog Fru Form

3/28/11

Swedish seeds in Washington

Photo Margarita Bergfeldt Matiz
House of Sweden Invitation

A lot of exciting things are happenning right now for us, will keep you posted and tell you more later. But one of them is the world touring exhibition about Swedish design for children - Swedish Seeds. For all of you living in or close to Washington, USA, I can recommend a visit to the Swedish embassy where it's now showing. There you can learn Swedish:-), play on our flower play mat Dream Big and look at other smart design's from our country.

3/16/11

friends of Kasper



A while ago I had the pleasure to spend som time with Kristinas son Kasper (yes! same name as Kasper of Little Red Stuga). He's such a talkative 2,5 year old boy and lives among some animal friends. See you soon Kasper and say hi to your friends from me!

/Ulrika

3/7/11

Color explosion

A couple of weeks ago I visited the new built preschool Paletten (Palette in english) at Telefonplan outside Stockholm. A color explosion and energy kick inside-out by
Tham & Videgård Arkitekter. I've followed this project with great interest as it's unusual with this kind of preschool buildings.

I met up with Cecilia Hjelm, preschool chief, and she gave me a tour, something she's quite used to. The building arouses much interest, mostly from architects that visit Paletten in study purpuse.


All images ©2011 Tham & Videgård Arkitekter

The sections are color coded – pink, green and blue with yellow windows. When I'm there children run freely in the joint central room, in between draperies that create new rooms in the room. I follow one girl through one of the doors that leads to one of the private rooms. Each group has their own. I can't help reflect on what relationship to color and space this girl will grow up to have.

In the latest issue of Arkitektur, a journalist made a review of Paletten, which I felt got lost as the sentence of;
 ..."Color is an inexpensive way to achieve strong effects, but when the walls are curved and the inner wall undulates in a different direction, while the windows jump up and down, together with all the children, toys, artwork, etc. it becomes a bit much of everything."
(..."Färg är ett billigt sätt att uppnå starka effekter men när ytterväggar är svängda och innerväggarna böljar åt ett annat håll, samtidigt som fönsterställningen hoppar upp och ner, ihop med alla dagisbarn, leksaker, teckningar osv blir det lite mycket av allt.")

I would like to celebrate that the architects dared to stretch the limits for what is expected and letting pedagogical ideas form the shape together with their love for color. Not only does the pedagogues go to work with a smile on their face, Cecilia also told me she's never in her 30 years-something preschool worklife worked at a place where there has been so little conflicts among both workers and children.!

This is what it's all about really – creating environments for people to enjoy and feel good in, supporting the activity the object or house is created for – and should more often take part of the debates and discussions. In this case the curved walls creates – together with the materials – a pleasant sound environment that decreases stress on the children and encourage movement. The changing window heights creates a diversity in the outside scenes and views for the children. And the children, well they unconditionally belong there together with their toys and artwork.

 Read more about Paletten at the architects website and here.



2/4/11

Är det nödvändigt med genomtänkta miljöer för barn?

Det är en relevant fråga när vårt arbete till stor del handlar om att driva frågan och skapa förutsättningar för vilja och prioritet på området som att formge produkter och miljöer.

Fungerar inte barack-förskolebyggnaderna? Eller den spontant hopplockade lekhörnan i hotellentrén – eller den alltför oftast undangömda barnhörnan? Behöver det ens finnas något för barn? Avsaknaden av en tanke på barnens miljö är avsevärt vanligare än tvärtom (läs gärna Kristinas erfarenheter av att resa med barn, och vistelser på bland annat flygplatser).

Miljöer skapade och anpassade för barn är inte bara till för barnen, utan också för de vuxna runt om; pedagoger, föräldrar, vårdnadshavare – de som har störst inflytande på barnen alltså. Så min poäng är att det är självklart att miljöerna som barn vistas i tillsammans med sina vuxna ska vara genomtänkta – kreativa, stimulerande och lekfulla! Miljön, och upplevelsen av den, har stort inflytande på hur alla i den trivs, mår och får utlopp för våra mänskliga behov.

I slutändan handlar det om miljöer som vi mår bra i och kan vara stolta över, och tryggt kan lämna våra barn i, ha som arbetsplats, eller väljer som boende på resan. Ja ni fattar. Men kan kostnaden för att anstränga sig för de små medborgarna verkligen vara motiverad? Det är väl enbart en extra kostnad? Vi ser det som en investering i att skapa förutsättningar för stimulerande stunder av interaktion, som blir både minnesvärda, utvecklade och därför värdefulla. Ett positivt stimulerat barn erbjuder fler tillfällen för vuxna att slappna av – och samtidigt kunna känna tillit till att miljöerna ser till barnets behov.

Nästa vecka ska jag besöka den nybyggda förskolan Paletten vid Telefonplan i Stockholm. Det ska bli spännande att höra barnen och pedagogernas erfarenheter av den okonventionella byggnaden som lekmiljö och arbetsplats.

Ulrika E. Engberg
Arkitekt SIR/MSA Designer MFA

2/1/11

Grönt

Foto: Andreas Graube

Antagligen beror det på årstiden, men grönt är väldigt efterlängtat just nu. Det är inte alltid man väljer en sjukhusbild som inspirationsbild men detta hör till undantaget. Våra vänner Kontor Kontur har gjort ett fantastiskt fint vårdrum för barn och unga på Ortopediavelningen 16 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset - en skogsvärld för framtida patienter och deras anhöriga. Troligen får man med sig positivare minnen från sin sjukhusvistelse när miljön ser ut så här. Det här är ett område vi kommer att skriva mer om framöver. Buclo och Elisabeth Dunker's kudde med skogstryck hade passat fint in i en grön miljö också. Kan förresten berätta var namnet kommer ifrån. Vi frågade några barn vad den såg ut som under produktutvecklingen, och de sa buske eller moln. Så det fick bli en sammanslagning av dessa, på engelska. "Bu" för bush och "clo" för cloud.

It probably depends on the season, but green is very long-awaited! It's not always you choose an image from a hospital for inspiration, but this is one of the exemptions. Our friends Kontor Kontur have done a fantastic care room for children and youth at Sahlgrenska University Hospital in Gothenburg - a forest world for future patients and their relatives. You probably leave your visit with more positive memories when the environment look likes this. This is an area we will be writing more about in the future. Buclo and Elisabeth Dunker's pillow with forest print would fit nicely in a green play room as well. By the way, I can tell you where the name Buclo come from. We asked some children what it looked like during the product development, and they said bush or cloud. So it became a mix of the two; "Bu" for bush and "clo" for cloud. 

1/19/11

Photo published with promition from Mr Perswall
Photo published with promition from Mr Perswall


Mottagandet av våra nya bergspuffar och matta för Lekolar har varit fantastiskt,  och vår mailbox har vart full med frågor. Tack alla för den uppskattning ni visar!

Jag måste bara få dela dessa bilder mer er; en ny pedagogisk tapetkollektion Hide & Seek av Mr Perswall. Vår Buclo är med i nästan varje miljöbild. Kul! härliga tapeter också, som tydligen tog hem pris för mest innovativa och trendiga kollektion på Hemtextilmässan i Frankfurt. Gillar speciellt den med linjalen. Kommer så väl ihåg hur viktigt och spännande det var att se resultatet av hur mycket man växte som barn. Fast då använde vi mer modesta metoder som att rista in i dörrkarmen.

The respons of our new mountain poufs and rug for Lekolar has been great and our e-mail box has been full of questions. We really thank you for the appreciaton of our work!  I just have to share these images with you. A new pedagogic wallpaper collection called Hide & Seek by Mr Perswall. And our Buclo is in the set design of almost every image. Lovely wallpapers also, especially like the one with the ruler...remember how important and exciting it was as a child to see the result of growing.

nu in i nya projekt.
/Ulrika

1/11/11

Nya upptäcksresor att göra och berg att bestiga.

Vi fortsätter på temat resa. Äntligen release av våra produkter som vi designat åt Lekolar (Brio lek & Lär). Bergspuffarna Mount Everest, Kilimanjaro och Fuji och mattan Landskap.


– Vi såg framför oss en plats för lek och berättande, för resor i fantasin. En plats för både barn och vuxna att umgås och stimuleras kreativt av.

Utmaningen låg i att skapa något nytt utifrån Beanbag konceptet, en av världens mest uppskattade och funktionella möbler. För detta projekt har vi utforskat vår egen relation och associationer med bergen FujiKilimanjaro och Mount Everest. Varje mönster och färg, är ett resultat av vår resa att upptäcka dem. Vid närmare titt finner man detaljer i mönstrena, som klättrare och basstationer på Mount Everest, Kawaiifigurer på Fuji och tribalmasker på Kilimanjaro. Bergen har olika storlekar och höjden står utskrivet, vilket adderar ett pedagogiskt lager. Perfekt för lek och sagostunderna.

Mattan Landskap binder samman de tre bergen och kan användas tillsammans med en eller flera puffar, eller helt själv. Vårt handritade mönster blir en flygbild över ett landskap med vägar, järnvägar, fält och vatten, och är en utveckling av de mer traditionella transportlekmattorna. Vi har lämnat mer utrymme för barnets egen fantasi genom att inte slutföra allting, barnet avgör själv om vägen är blå eller en flod.

– Design är en bärare av berättelser och sammanhang, känslor och ett verktyg att förmedla omtanke, medvetenhet och förtroende för barn. Barns miljöer bör fyllas med kreativitet och uppmuntran till lek. Sist men inte minst, barn förtjänar leksaker, redskap och miljöer av god kvalitet. Lekolar delar vår vision för detta vilket har möjliggjort för oss att skapa dessa fyra produkter som vi verkligen är stolta över att presentera i dag. I en förskola, lekrum, hotell, vardagsrum, fjällstation eller flygplats snart!

Hoppas ni gillar dem!


New discovery journeys to make and mountains to climb!
We continue on the theme of travel! Finally the release of our Mountain poufs Fuji, Kilimanjaro, Mount Everest och rug Landscape that we've been workning on this year for the Scandinavian company Lekolar.

– We envisioned a place for storytelling and play, for fantasy and travel with the mind, for children and adults alike.


The challenge was to create something new and interesting around the beanbag concept, one of the world's most appreciated and functional pieces of furniture ever designed. For this project we explored our own relationship and associations with mountains; namely FujiKilimanjaro and Mount Everest. Each pattern and color is a result of our journey discovering them. At a close-up you find more details in the patterns, like climbers and base camps on Mount Everest, Kawaii figures on Fuji and tribal masks on Kilimanjaro. The height of each mountain is printed to add a pedagogical layer. Perfect for play and storytelling moments. The poufs are made of a very durable canvas, colored and printed in Sweden. They consist of a separate cover and an inner pouf filled with polystyrene balls.

The rug Landscape completes the three mountains, and can be used together with one or several poufs, or simply as a rug by its own. Our hand drawn image becomes an aerial view of a landscape with fields, water, railways and roads and is a development of the traditional transportation rugs motifs. We have left more room for the child's own imagination by not completing everything; the child decides if the road is blue or a river.

– Design is a carrier of stories and context, emotions and a tool to convey thoughtfulness, awareness and confidence in children. Spaces for children should be filled with creativity and encouragement to play. Last, but not least; children deserve toys, tools and environments of good quality. Lekolar shares our vision and that has enabled us to create these four pieces that we are truly proud to introduce today.

For more info and images, go to our website. www.littleredstuga.se

Hope you like them!

1/10/11

Djur på resan

Jag njuter av att titta igenom vår digra
skörd av bilder från Brasilienresan i december!

Trots att jag försöker redigera innan jag sparar över till min kära Mac, blev det över 500 bilder.
Jag bara måste få tid att slänga filer. Men, det får bli en annan dag. Nedan visar jag ett axplock av de djur vi såg. Den lilla gula grodan är mycket mycket liten, och om jag inte har helt fel är också mycket giftig. Den heter poetiskt nog Drop of Gold!

Maken som är inbiten fågelentusiast kunde kryssa av hela 278 nya fågelarter. Själv var jag rätt nöjd att jag, som ensam i familjen fick se hackspetten Robust Woodpecker (sannerligen förlagan till Hacke Hackspett) en tidig morgon i nationalparken Itatiaia, där vi bodde de första tre nätterna. Hotellet i nationalparken: Hotel Do Ype: http://www.hoteldoype.com.br/






På kvällarna fanns det gott om mygg. Jag vet inte om dom hade extra fina sugrör och var ljudlösa, men jag varken kände eller hörde dem. Betten dagen efter vittnade dock om deras närvaro. Å andra sidan var det minimalt med getingar och bin under hela resan. Myggnät på nätterna hjälpte. Jag tillägger att vi var inte i malariariskområden överhuvudtaget. Jag tycker vår son ännu är för liten med sina dryga två år att behöva ta malariatabletter. Det är visst inte särskilt trevligt.
Buzz-buzz,
Kristina

1/7/11

Resa med barn, epilog

Gott nytt år gott folk!
Vår Brasilien resa börjar bli ett minne blott och vi har firat både jul och nyår sedan den sista reserapporten. Vi kom hem till tio minusgrader vilket sannerligen var en kontrast mot Rios 34 plus. Vi inser att vi hade tur i Paris där vi bytte plan. Vårt plan lyfte förvisso tre timmar sent, men många plan kom inte iväg alls och över 100 000 resenärer blev strandsatta på Charles De Gaulle över julen!

Under dessa tre timmar väntade vi i terminal 2D, den minsta med endast ett par affärer och en restaurang. Det fanns en barntoalett med bytesbord, men i övrigt absolut inget för barn. Vi vankade fram och tillbaka mellan Swatchståndet och tidningsaffären. Vår tvååring konstaterade att det var en hel del klockor han ville ha men humöret tröt ganska snabbt eftersom middagsluren uteblev, och vi hade varit tvungna att lämna ifrån oss vagnen vid ombordstigningen i Rio. Något som får mig att se rött!
Jag efterlyser lånevagnar på flygplatser! Om man nu inte får ha med sig vagnen under transfer, vilket helt hänger på personalens välvilja att acceptera den som handbagage. Vår vagn blir inte större än en sportbag när den är ihopvikt. Det var riktigt tungt att bära sonen plus handbagage från A terminalen till D. Flygplatsen är enorm och det tog oss en god halvtimma att ta oss dit. Sonen somnade så fort vi satt oss i flygplanet och sov hela vägen till Landvetter.

Här kommer lite tips från mig om du ska ut och resa med små barn. Dela gärna med dig av dina egna.

Blanda dina och barnets kläder -- om du reser med fler än en resväska dvs. Om bara en väska kommer fram till destinationen så har ni iallafall lite kläder till alla i sällskapet.

Blöjor och våtservetter kostade minst det dubbla i Brasilien så vi var glada att vi packat 60 blöjor som räckte en bra bit.

Packa extra outfit i handbagaget. Vår son blev åksjuk av turbulensen vid nedstigningen och kräktes. Vi hade även med extra småpåsar att lägga de nedkräkta kläderna i.

Vi har alltid med oss en liten mängd snacks. Torkad frukt eller russin, pepparkakor, mandelbiskvier, smoothie, vatten i bebisflaska, någon frukt, eller liknande. Alltid bra att ha om det blir skralt med alternativ på vägen. Därtill brukar jag se till att ha något som kan agera muta om det skulle krisa. Vår son är svag för gelehallon och choklad så det är mitt reservvapen.

Vår lilla kille älskar paket. Jag köper lite småleksaker (eller tar något som han kanske glömt han har) som jag slår in och kan ta fram när fantasin tryter längs resan. Tex en djurfigur, ett minipussel, en DVD -- till vår ovärdeliga resekompanjon: vår bärbara Panasonic DVD spelare med 13 timmars speltid. Den har vi verkligen fått valuta för! Och hela familjen kan nu Lotta på Bråkmakargatan utantill!
/Kristina

12/30/10

Working the floor



Fun video and interesting study of a nine month old baby working the floor! Do you recognize it?

12/20/10

Resa med barn, del 3

Resa med barn del 3

Då har vi varit i Trancoso i över en vecka och njutit stor gästfrihet hos värdinnan Helena. En kvinna ursprungligen från Sundsvall som levt hela sitt vuxna liv här. Hon är lite av en Mother Theresa som har tagit oss och halva byn under sina vingar. Det har varit kul för sonen att ha fler människor än bara oss två runt sig. Men hur stimulerar man en 2.5 åring i tre veckor med begränsade resurser? På första hotellet var trapporna det stora äventyret, stentrappor i oregelbundna höjder och former som sonen kavat klättrade upp och nedför. Stranden har lockat var son måttligt, vågorna är för läskiga och sanden blir för het. Pool på tomten, god mat och underbar fauna omger oss varje dag. Yngre kompisar är värre. Trancoso är vackert men inte barnanpassat. Något vi inte väntade oss heller. Det är svårt att ta sig fram med barnvagn och stora hål i det som ska vara gatan är inte ovanligt.

Ett par gånger har Kasper hittat kompisar, oftast döttrar till restaurangägarna, som han lekt lite med. Eller så har det samlats en liten grupp av, igen flickor runt DVD spelaren. Gulligt inslag som varit roligt för honom. Den där DVD spelaren och en inköpt boll är det som håller i sig. Hata mig om du vill, men vi har släpat med DVD spelaren varenda kväll vi ätit middag ute. När Kasper har undersökt allt som finns på den för måltiden valda restaurangen, druckit av den färskpressade fruktjosen och studerat bestick, golv -- eller sanden under oss, himlen -- eller lamporna ovan oss, så har vi packat upp DVDn och satt på Lotta på Bråkmakargatan. Eftersom vi äter tidigt för att vara Brasilien, dvs före åtta på kvällen, har vi ofta varit ensamma gäster och därför uppenbarligen inte irriterat särskilt många andra gäster, vilket underlättat.

Imorgon bär det iväg till Rio De Janeiro och två dagar på Hotel Fasano innan vi sätter oss på planet tillbaka till vintern! Vi hoppas att den botaniska trädgården i Rio ska stimulera hela familjen!
Bamseklubbar tjänar ett syfte...

12/11/10

Resa med barn, del 2


Ha! Flygplatsen i San Paulo har en toalett enbart för barn. Stor glad skylt på dörren, innanför bord för blöjbyte med ho bredvid. Men det viktigaste, där stog en toalett i miniformat med tillhörande lågt handfat. Min son kunde äntligen tvätta händerna utan att balansera på mitt lår.Snart började det knacka intensivt på dörren. En AMIGO i treårsåldern ville in. Han verkade ha varit där förut för han var så målmedveten när vi bytte plats.
Har du sett motsvarande någonstans? Om du har, lägg gärna in en kommentar om var!

Vi anlände till byn Trancoso i Bahia igår kväll. Efter en otroligt jobbig resdag somnade vi alla tre kvart över 20 och sov i tio timmar. Vi kan inte skylla på någon utan det var helt enkelt brist på research. Vi hade inte hittat ett direktflyg från Rio till Trancoso utan bokat en med byte vilket medfört att vi steg upp 4.30 och körde fem timmar till Rio för att flyga söder till San Paulo och därifrån flyga norr om Rio till denna lilla pärla. Sonen klarade det hela med bravur. Lite gnäll och några sammanbrott men på det hela överraskande bra. Vår dåliga planering blev än sämre när första flyget lyfte 40 minuter försent. Då hanns inte lunch med, utan jag fick köpa smörgås och yougurt som intogs på planet. Tack till den som skapade drickyougurt i flaska! En produkt som verkar gå hem hos min son oavsett var i världen. Det är kanske en fördel jag ser med mulitnationella företag som jag då vet håller en viss standard. Lite sötare än Yalla-Yalla, vilket inte är positivt för jag är starkt emot trenden att tillsätta socker i mjölkprodukter. Men, det blev en liten räddning.
Den andra räddningen är vår DVD spelare. En dyr sak men med marknadens längsta speltid på 13 timmar. Detta betyder att Lotta på Bråkmakargatan går varm och klarar en hel dags resande om det skulle behövas. Pippi har fått ge vika för Lotta, denna karaktärstarka femåring. Varje gång jag tittar med lägger jag märke till nya detaljer. Framförallt beundrar jag kostymerna. Har någon uppmärksammat hur fantastiskt bra dom är stylade? Det mesta i klädväg är genomgående blått, vitt och rött. Detaljer, såsom en blombukett, har samma färgskala. Det kan inte underskattas hur kostymörens arbete med färskalan stärker den mysiga, varma familjekänslan Hald skapar i sin tolkning av Astrid Lindgrens berättelse.
hälsningar,
Kristina, under palmträden i Trancoso. +30C

12/7/10

Resa med barn, del 1



Barnet som skriker oavbrutet från första raden. En parad av föräldrar som lotsar sina telningar mellan stolarna på långdistansflygningar. Jollrande, gråtande, skrikande, bajsluktande, nerkräkta, och livsbejakande små passagerare. Vi har alla våra erfarenheter av de minsta resenärerna.

Underbara, eller pest? Det beror nog på var vi själva befinner oss i livet. Som ung var jag inte road, men med åldern har min empati vuxit och nu som mor, kulminerat. Det finns ingen gräns för mitt medlidande för barn som reser.

Familjer tycks vara en ständigt ökande grupp. Vi som reser med våra småbarn. Vi reser inte bara för att det är nödvändigt att ta sig från A till B, utan vi reser också för det höga nöjets skull.
Jag och min man har just korsat atlanten for femte gången med vår tvååring. Vi befinner oss i Brasilien. Ett okänt land för oss.

Trots att barn är en legitim resenärsgrupp, vi betalar ordentligt för vår sons flygstol, finner jag väldigt lite under resans gång som vänder sig till honom. Vid förseningar blir det speciellt märkbart.

På Kastrup checkar vi in på AirFrance, vi ska flyga med dem hela vägen. I motsats till SAS på Kastrup så blir det inget problem för oss att ta med oss vår paraplyvagn till gaten. Jag glömmer aldrig när mannen vid SAS incheckningen insisterade på att den enda vagnen tillåten på Kastrup var den han hade en bild på i sin manual - en MacLaren. Jag förklarade att vår vagn var av samma princip men han såg inte den som var på bilden framför sig och kunde inte acceptera vår. Och därtill hävdade att det var Kastrups bestämmelser inte SAS. Men, det skulle finnas lånevagnar väl innanför säkerhetskontrollen. Not. Vid hemkomst mejlade jag Kastrup och frågade om det verkligen var korrekt. Dom svarade naturligtvis att dom tillåter alla paraplyvagnar inom flygplatsen. Numera har jag alltid en kopia av svaret när jag flyger från Kastrup i fall att. Men jag undviker SAS från Kastrup pga andra problem. Men SAS hör hemma i en annan blogg!

Kastrup har både amningsrum och en avdelning för familjer. Amningrummet har amningstol, micro och vattenkokare samt bytesbord. Familjeavdelningen är en avgränsad sektion en trappa upp (!) som konverterat, men inte fullt ut anpassats till barn. Men bättre än avsaknaden av något barnvänligt alls på den delen av Charles De Gaulle vi flyger från. Det enda som erbjuds är en gullig liten leksaksaffär som roar vår tvååaring. Vi tittar runt och köper en boll och en strut med handmålade Barbafigurer. Det underhåller honom inte ens en timma. Något icke-kommersiellt alternativ finns inte. Gratistidningar till vuxna, men inga för barn. Det finns inget som kan stimulera eller fånga upp ett barns energi. Är det konstigt om barn är eller blir frustrerade resenärer? Är det konstigt om barns tålamod tar slut väl på planet – där möjligheten till rörelse, stimulans och lek är än mindre?
Vi tackar för det lilla barnpaketet som de flesta flygbolag iallafall delar ut, dock sällan av någon kvalitet att tala om. För den som är helt obekant kan jag berätta att dom ofta innehåller kritor, någon form av leksak och klistermärke. Jag är också djupt tacksam över att de flesta bolagen ger resenärer med barn tillträde till planet samtidigt, eller strax efter förstaklassresenärerna. Självklart extremt underlättande när man står med en tvååring i famnen som tappat både humör och intresse. Detta borde vara lika självklart vid passkontrollen. Kön på John F Kennedy- eller Newark Airport är olidlig med småbarn. Efter 9/11 är inte ens paraplyvagnar tillåtna och väntan kan ibland överstiga en timma för att bli godkänd som besökare. Dags för Family Lane?

För att inte tala om säkerhetskontrollerna! Dessa varierar i världen men jag skulle vilja påstå att Kastrup flygplats erbjuder en av de smidigaste upplevelserna och Newark en av de värsta. De odrägliga förhållanden som personalen arbetar under på Newark skulle Kastrups personal inte ens kunna drömma ihop. Ingen möbel hör ihop med den andra och ergonomi är ett okänt kriteria. Utrymmet är trångt och saknar riktig ventilation så luften är unken och varm. Det är helt enkelt den gamla korridoren som fått en ny funktion. Det är ofta långa köer och barn lider speciellt.

Sedan blir jag chockad över antalet medresenärer som inte drar sig för att tränga sig före en familj med barn. Något som jag kan intyga nästan aldrig inträffar i USA där i princip annars alla har en bugande respekt för den som tar sig runt med barn. Där tycks alla bekräfta och hjälpa densamme, man får all slags assistans och hjälp med både lyft och positiva kommentarer. Det är en positiv upplevelse och bortom känslan av den ensamhet man kan uppleva på bussen då alla tittar bort när barnvagnsresenären ska gå av. Chauffören har struntat i att niga bussen och du tittar dig omkring efter en frivillig hand. Det enda som återstår är att tilltala någon direkt som då inte kan ignorera dig. Du ler brett och och tackar ödmjukast men inte utan att känna dig marginaliserad.

Min vision för en flygmiljö som skulle gynna alla är utrymmen för barn, inte bara för blöjbyte utan för lek och stimulans. Jag vet att en del förstaklasslounger har s k barnrum, men tyvärr är det få förunnat att kunna resa med en hel barnfamilj i första klass så de brukar vara tomma. Scenariot verkar oftast bygga på att någon i familjen har flugit ihop tillräckligt med poäng för att kunna ta med hela familjen, och hamnat där.

Det krävs en seriös insats från både arkitekter och uppdragsgivare. Omforma flygplatsen så att den respekterar alla, och inte diskriminerar barnen. Det går inte att förlora på den investeringen!


Kristina, från en regnskog söder om Rio De Janerio

12/3/10

Play


Remember this place....we did a play space at the Baby & Barn fair a while ago. It was so much  activity and kids playing. Your learn a lot from observing kid's play. The favourite was when they made a climb wall out of Buclo.

Tänker tillbaka på när vi gjorde en lekyta på Baby & Barn mässan för ett tag sedan. det var så mycket aktivitet och barn som lekte. Det är det bästa med att produktutveckla för barn, att se d
em leka med produkterna, och man lär sig så mycket i den processen. Favoriten från mässan var när de byggde en klättermur av Buclo. 

11/30/10


Started the day with an interview for HSB member magazine, I'm not quite sure how the photo of me in the big flower will look...but what don't you do for some attention:-)  It's good with interviews though because you have to formulate what your work is about. And sometimes in all everyday assignments you forget the bigger perspectives, the reasons why you started work in this field etc.



And finally I approved the final color's for our new products for Lekolar that will enter the market in begining of 2011. Really exciting to see the respons they will get.



Now a cup of tea will warm me up. It's really cold here in Sweden now. Kristina will leave for Brasil to morrow, lucky her, into the jungle on bird safaris and stuff (her husband is a devoted bird-watcher). I'm sure she will leave some posts from her trip.  / Ulrika

11/10/10

Kv Ugglan

Photos: 3dO
As mentioned in previous post...new tendences are seen on modern preeschool houses. Here is a Swedish new example, kv Ugglan, in Stockholm suburb Alby, by architect 3dO and Ami Katz. The story behind this is that the old preschool burned down, and they wanted the new building to be inspiring, safe and counteract the negative tendencies of vandalism and insecurity. The result was this round shape in aluminum with a playground in the center. Sure looks like a nice place to both play and work! Next time in Stockholm this be on the list for a visit.

11/8/10

Photo: Little Red Stuga
A photo from a preschool we visited resently that we've done some research studies with. Children always find new ways of using things. This girl made Buclo the perfect stool. 

11/5/10

Jenny's world

Photos: Little Red Stuga
Photos of table: Christian Strömqvist

When Jenny was six she lost the hearing on one ear, which resulted in that when she came home from school, she was totally fed up with sound.

 - I went into my room and I had strong need to create a little bubble where no one bothered me, just me and my world, my fantasy world.

So it's not strange that she wanted to develop the idea of children creating rooms and building huts for the HDK furniture fair project. But Underbordet (translated "under the table") is more than just a table with a cloth hanging – it's a world of it's own, making you think back on scenes from Alice in Wonderland, which also was a source of inspiration. Jenny has decorated the inside of this world so delicataly with hand sculptured layers of fabric and also integrated ligth sources that glows when you're inside. The outside of the table is white and mature, - it's the adult's world, and a strong contrast to the inside of the playroom - making the child's experience and perspective the most attractive.

Even though I'd like to see this table in production as it is I'm glad Jenny's got plenty of ideas to develop it for consumer versions with just the playroom fitting under any table. Keeping my fingers crossed she will find a producer to develop these ideas with soon. Take a look at more of Jenny's work here!

Have a nice weekend! Today Front gets their big award, and the ceremony is held here in Gothenburg.